Det har varit mycket den sista tiden. Av varan ångest. Vad ska jag göra i sommar? Kan jag vara hemma med barnen med gott samvete medan Christer jobbar häcken av sig? Vad ska barnen annars göra? Ska Malte-älsklingen gå på dagis hela sommaren medan jag jobbar på något tillfälligt arbete? Är det värt det? Men hur ska jag dra mitt strå till stacken annars? Har surfat runt desperat letande efter ett arbete som innebär att jag kan klara av båda delarna - att tillgodose barnens behov och mina egna - samtidigt. Börjar bli trött på min situation nu faktiskt. Vill bara ha ett fast arbete. Det finns en del- men inte inom media.

Men som Sandra sa i söndags. Det ordnar sig. Det gör det ju alltid. Och hon har rätt. Det är klart att Christer får försörja mig och barnen i sommar. Han har ju tänkt lägga sig på sofflocket inom tio år eftersom jag kommer att få ett så otroligt välbetalt jobb att jag kommer försörja honom resten av hans liv...

Skulle vilja skriva på min bok i sommar. Den där härligt spännande boken som jag drömmer om. Den som ska ge mig författartiteln på riktigt. Det pirrar härligt när jag tänker på den...

Men skriv den då säger den ena delen av mig medan den andra säger att den aldrig kommer att bli en sån hit att jag kan leva på den. Men skit i samma. Hälften vågat hälften vunnet heter det ju. Jag ska! Nu får det vara nog med ångesten. Skriv bara och njut. Och ta "ledigt" i sommar tillsammans med barnen.. i husvagnen.. och vinet.. och ölen och alla kompisar. Faan va skönt!